onsdag 9 september 2009

Smäda en profet

Ner i brevlådan har nyligen ramlat Sherry Jones nya roman Medinas juvel (2009), utgiven både tryckt och inspelad på det lilla ljudboksförlaget Earbooks. Jag har inte hunnit läsa den ännu och vet inte om jag kommer att tycka om den. Av någon anledning förväntar jag mig en halvsliskig kärlekshistoria i ökenmiljö.

Den föraningen må nu besannas eller inte. Boken må vara usel eller underbar. Oavsett vilket hoppas jag att även du vill hjälpa till att göra Medinas juvel till en försäljningssuccé. Det amerikanska förlaget Random House beslutade att dumpa boken efter att någon fått idén att någon eller annan skulle kunna bli kränkt av innehållet i den, eftersom det rör en av profetens tolv fruar, och sannolikt också profeten själv.

Köp boken. Och läs den gärna, för all del. Men köp den först. Gör den till en succé så att fler böcker som den följer. Låt det höra till vardagen att man fabulerar kring, diskuterar och ifrågasätter egna och andras idéer, ideologier och – naturligtvis – religioner. Låt alla som är så funtade inse att det inte längre är gångbart att känna sig kränkt för att någon inte håller samma saker för heliga som de, och låt dem också inse att impulsen att sätta eld på böcker, flaggor, ambassader eller andra människor är det enda de behöver förtrycka. Gör det till en vana att smäda minst en profet om dagen.

Jag ska inte vara sämre själv. Jag vill härmed låta det bli känt att det är min bestämda uppfattning att:
  • Moses är påhittad från början till slut liksom hela Israels utvandring från Egypten, att
  • Jesus mamma inte var jungfru utan en stackars obildad kvinna som försökte ta sig ur en svår knipa med en vit lögn, samt att
  • den så kallade profeten Muhammed var en simpel bedragare och opportunist – i bästa fall.
Må allsmäktiga krafter bestraffa mig med blixtar och pest om ovanstående är så fruktansvärt att hävda; må alla små människor på jorden i enlighet med sekulär, nationell lag låta bli.

Amen.

måndag 7 september 2009

Skön litteratur

Läsningen går i vågor. Ena veckan läser jag Vergilius och Dante så hjärtans gärna, nästa dag sitter jag hellre framför teven och tittar på Idol eller spelar Wii. Ibland vill jag se på mycket bra film, ofta vill jag se på mycket dålig film.

På sistone har skönlitteraturen fått ge vika för populärvetenskapen, polemiken och biografierna: Sam Harris, Simon Singh, Kenan Malik och – för närvarande – Ayaan Hirsi Ali. Sådana författare får mig att ställa frågan som jag brukar lägga i munnen på hypotetiska kulturförnekare alldeles på allvar: Varför ska man läsa sådant som är påhittat?

Det finns goda svar på den frågan, och tids nog hittar de fram till mig. Till dess läser jag Ayaan Hirsi Ali, och rekommenderar dig att göra detsamma – verkligen.