Vad är det som gör några av Anna-Clara Tidholms böcker så fascinerande för små barn? Jag tänker mig att det utöver de färgglada och lagom avancerade illustrationerna är versmåttet: treradig, trokéisk, katalektisk fyrtakt för att ta Varför då? (1994) som exempel. Med reservation för konstiga radbrytningar, naturligtvis.Sedan är det ju kul för barn att ställa frågor, och "Varför då" är kanske den bästa frågan av de alla. Viktigt då att ge akt på vilka svar man ger så att det inte blir mer fel än nödvändigt. Jag kan framför mig se radikalfeministerna gå i taket över den spetsiga avslutningen: "Mamma dukar. Varför då? Inte fråga! Måste äta!" men det är inte vad som upprör undertecknad. Tag istället avsnittet om vattnets kretslopp i naturen:
Regnet regnarVarför då?Varför?För att allting skablötas ner och växa bra
Förklaringen är naturligtvis helt bakvänd. Regnet regnar inte för att saker ska växa bra. Det är inte ens så att saker och ting växer bra för att det råkar regna ibland. Regnet regnar på grund av hur vattnets egenskaper manifesteras vid olika temperaturer och andra fysikaliska betingelser – och saker växer bra för att de olika arterna har utvecklats i en miljö där det regnar.
Barn brukar själva se viljor och agenter i allt som sker. De behöver knappast någon hjälp från oss vuxna för att klara den saken. Och inte vore det väl ett omöjligt företag att göra en korrekt beskrivning av verkligheten, ens på vers?
