I Sveriges radio P1 talades det tidigare idag om hur Socialdemokraterna kommer att behöva förändra sin politik för att locka fler väljare. Smaka på den. Förändra sin politik för att locka fler väljare. Något är allvarligt skevt med detta, men sällan hör jag någon påpeka det.
Såhär bör det gå till: De som är medlemmar i Arbetarepartiet Socialdemokraterna bör på sin partistämma enas om vilken politik de står för. Sedan ska de marknadsföra sin politik tillsammans med goda argument för den. Meningsmotståndare ska anmäla avvikande inställning och argumentera för den. Sedan väljer väljarna, och så är det klart. Ska det vara så svårt?
Istället talar man om att förändra sin politik för att få så många väljare som möjligt. Men vilken politik är det som ger flest väljare idag? Uppenbarligen allianspolitik. Ska då Socialdemokraterna föra allianspolitik bara för att bli valda? Valet reduceras till en tävling om åtråvärda positioner för enskilda individer. Den som tycker att partibeteckningen är viktigare än politiken bör sluta med politik och istället ägna sig åt, tja, ligafotboll kanske. Inte vet jag.
På samma sätt blir jag irriterad varje gång jag blir refererad till som "väljare" även när det är år kvar till nästa val. Jag är samhällsmedlem, fram till och efter valdagen.
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett val 2010. Visa alla inlägg
onsdag 22 september 2010
C. M. Bellman om valet
Att Carl Michael Bellman inte tar större plats här på bloggen är förstås ett sorgligt ämne. Men nu när det har hållits allmänna val i riket, och det på det hela taget tycks ha gått som det har gått, och en bekant för mig har påpekat hur relevansen i Fredmans sång n:o 33 inte är helt ringa är det väl inte mer att göra än att återge den. Håll till godo!
Magistraten uti T**** fiker
At vid Riksda'n vinna få justice;
Hvarje Rådman uti staden skriker,
Jämrar sig nu öfver prejudice.
Man kan tänka saken är också vigtig,
Hela Rådstun pliktig
At ge contra-plan.
Man tror ej at saken snart afstannar;
Rådstun nu förbannar
Hvarje galt i stan.
Saken var den, när Rätten skulle sitta
I en ganska sträng och svår qvestion,
Kom en Sugga fram vid bordet titta,
Satte sig vid Preses sans façon.
Preses steg då up och complimentera,
Sade intet mera
Än gack ut din Fan.
Nej sad' suggan, jag har så bedrifvit
At jag också blifvit
Rådman här i stan.
Etiketter:
Carl Michael Bellman,
Fredmans sånger,
val 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)