Lost in Translation

Apropå Salman Rushdie på originalspråk. Jag kommer att tänka på en episod från tiden då jag dejtade på nätet. Det går som bekant till så att man skapar en profil där man beskriver sig själv. Sedan besöker man andras profiler och tar kontakt. Jag hade vid något tillfälle och lite på vinst och förlust skickat en intresseanamälan till en kvinna här i Stockholm. Jag minns inte vad jag skrev, men efter en lång tystnad svarade hon någonting i stil med:

Jag hade aldrig ens svarat dig om det inte hade varit så att du angivit mina två absoluta favoritförfattare som dina favoritförfattare – Hjalmar Söderberg och Salman Rushdie.

Vi fortsatte att skriva till varandra i den lite råa ton hon hade använt. Med den hyllade vi Söderberg och Rushdie och konstaterade för varandra hur förträffliga de båda var. Hon gick emellertid längre än jag när hon konstaterade att man "naturligvis" läser Rushdie på originalspråket, ingenting annat duger. Jag tillstod att jag ditintills bara hade läst honom i svensk översättning med motiveringen att litteraturen ändå var så avancerad och komplex att tillräckligt mycket redan gick mig förbi.

Efter det skrev hon aldrig igen.

Nu, när jag bekantat mig med en del av texterna i originalspråk, måste jag emellertid ge henne rätt. Det må vara avancerat och svårt att läsa för den som inte har engelska som modersmål, men Rushdies språk har en ton och en skärpa som helt enkelt inte går att översätta – jag har i alla fall inte sett någon lyckas hittills. Läs för all del Rushdie på både svenska och engelska. Hör honom läsas. Ingen av hans romaner är ändå färdigbehandlad efter första läsningen.

Varför inte höra honom läsa själv? Här nedan är ett utdrag/sammandrag ur Satansverserna (1988). Det lästa avsnittet är för övrigt ett lysande exempel på varför man ska läsa boken på engelska och inte i svensk översättning – utan att för den skull låta någon särskild skugga falla på Thomas Preis, som säkert gjort så gott som det går.