Vitsen med en läsecirkel är inte minst att bli tvingad att läsa böcker som man annars inte skulle ha läst. På det sättet kom jag att läsa Jan Cederquists Slumpen är ingen tillfällighet (2005). Det är nu snart två år sedan, men jag minns det fortfarande med stor upprördhet och fasa.Ibland händer det saker i livet som får en att höja lite på ögonbrynen och tänka: "Hoppsan, vilket lustigt sammanträfffande." Sådana händelser har Jan Cederquist samlat under sitt liv. Med dem som grund bygger han en livsåskådning med begreppet "synkroniciteter" i centrum. I korthet innebär det att ingenting sker av en slump – egentligen. Det är Ödet som gör att Cederquist hittar en köpare till sin konsertflygel. Det är Ödet som får Cederquist att köpa en tomt på Lidingö som han sedan tycker jättemycket om. Det är Ödet som gör att Cederquist träffar en färgterapeut i precis rätt stund. I färgaffären. Uppräkningen av sådana fantastiska sammanträffanden blandas med skildringar av alla underbara och ofta kända människor i Cederquists bekantskapskrets och de varma, fina relationer de har med varandra.
Jag missunnar inte Jan Cederquist ett rikt och behagligt liv. Men han tar inte hänsyn till att väldigt många tillfälligheter får negativa konsekvenser – för en majoritet av befolkningen på jorden så pass negativa att Cederquist förmodligen skulle sätta sin skaldjurspaté i halsen om han ens kom att tänka på dem. Men det gör han som sagt inte. Det, tillsammans med de höga försäljningssiffrorna, förvandlar Slumpen är ingen tillfällighet från en korkad bagatell till något obehagligt och skadligt. Tänk om någon läser den och tar den på allvar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar