Vi som aldrig sa Julia

Författaren, spökskrivaren och litteraturagenten Howard Mittelmark har tillsammans med författaren och litteraturläraren Sandra Newman sammanställt boken How Not to Write a Novel: 200 Mistakes to Avoid at All Costs If You Ever Want to Get Published (2008). Man skulle tro att den i första hand vänder sig till förhoppningsfulla debutanter in spe, men den passar faktiskt lika bra för den som tycker om att läsa böcker. Den kan hjälpa dig att förklara vad som är fel med boken du just läser.

Titeln säger alltså emot sig själv. Världen är full av publicerade och dessutom populära böcker vars författare inte har undvikit de 200 fällorna till varje pris. Låt mig som exempel citera ur kapitel 3 som handlar om karaktärer. Avsnittes tema är "Channeling the E! Channel: Where celebrities are the yardstick":

"It is fine if your character looks like Julia Roberts, but when you tell us about her, describe Julia Roberts, don't just invoke her, and never, ever mention Julia Roberts." (s. 58)

Men varför sluta där? Det är inte bara kändisnamn som kan vara en falsk genväg till associationer hos läsaren. Där finns också filmer, låtar och varumärken av olika slag.

I Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora (2007) – som utöver ämnet för handen inte är helt utan förtjänster – är kändisnamn, varumärken och tv-serier vanligt förekommande. Det är Lidl, Natalie Portman, OC, Eric Cartman, Heineken, Volvo V70, Paradise Hotel, Pucko och Öppna landskap. Visst kan varumärken säga något om en karaktär eller situation, men det är en riskabel väg som jag avråder ifrån, främst av tre orsaker.

För det första måste läsaren känna till referensen. Där tycks Ronnie och jag vara tämligen samspelta, för det finns knappast någon låt som han nämner som jag inte vet hur den går. Å andra sidan framstår författaren som obildad om han inte har fler kulturreferenser på sin lyra än undertecknad.

För det andra måste referensen ge samma eller eller åtminstone liknande associationer hos författaren som hos läsaren för att bilden som förmedlas ska bli den avsedda. Och det kan man ju aldrig vara säker på.

För det tredje framstår det som en alltför lätt väg att gå för att snickra litteratur: det är pusslande med färdiga bitar, montering av en IKEA-möbel snarare än skickligt hantverk.