Jag har hört honom säga det i televisionen vid ett par tillfällen, och helt visst har det också stått i tidningen: Horace Engdahl anser den franska romanen Kartusianklostret i Parma (1839) av Stendhal vara litteraturhistoriens främsta i genren. Och då avses alltså romangenren.De första 100 sidorna är rätt sega, har han medgivit – och jag kan förstå vad han menar med det. En obetänksam yngling ger sig iväg för att strida under Napoleon och finner sig själv skjuta ner en okänd stackars preussare i slagets vid Waterloo allra mest perifera dimma innan han abrupt vänder hem igen. Då byter romanen karaktär och blir något av intriger, triangeldramer, väpnade dueller, korruption, hovpolitik, uppror, ondsinta jurister, furstliga salonger och äventyrliga rymningsförsök ur magnifika citadeller sprängfyllt av ett slag man sällan skådat.
Man undrar helt enkelt vilken måttstock den gode Horace mäter efter när han sätter denna roman framför alla andra i litteraturhistorien. För nog är det väl så att en bakelse som är ett kondensat av alla andra söta bakelser man känner till inte nödvändigtvis är den godaste av bakelser – även om man inser att det är skickligt gjort att baka den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar