En inläsning av Väinö Linnas Okänd soldat (1955) från 1983 inleddes med ett långt förord av översättaren. Tydligen var de dialektala skillnaderna olika karaktärer emellan av sådan vikt att det var motiverat. Med författarens tillstånd hade antalet finska dialekter reducerats och översatts till två särskilda finlandssvenska dialekter, vilket inte minst tvingat en stackars karaktär att flytta på sig och komma från någon annanstans än han gjorde från början.Därefter hade inläsaren, med översättarens tillåtelse, återigen ändrat dessa dialekter till ett par som passade honom bättre. Sist av allt, själva romanen undantagen, följde en lång, inläst nyckel till någon av de tidigare nämnda dialekterna samt en liten ordlista som säkert hade varit behändig att ha om saken varit tryckt; inläst var det inget vidare.
Resultatet av allt hårt arbete blev slutligen detta: Jag kunde omöjligt förstå vad huvudpersonerna sa till varandra. Så jag fick stänga av.
Det var trist att du inte förstod vad de sade, för det är ju en så otroligt bra bok. Prova den som text istället så är det kanske lättare att förstå dialekterna?
SvaraRaderaFörresten vill jag tipsa om att ändra inställningarna på kommentarerna, så att man inte måste ha ett visst konto för att kommentera. :)
Tack för tipset!
SvaraRaderaJag ska nog ta mig an boken i tryck någon gång. För man ska ju ha läst den. För just sådana böcker som man "ska ha läst" passar emellertid talboksformatet särskilt bra. Mer om det i ett kommande blogginlägg, förmodligen.
//J