Slutet gott

Det finns böcker om vilka man kan säga att har man inte läst dem till slut har man inte läst dem alls. Sådan kan Kalle Dixelius Toffs bok – med kommentarer av Muham Bentson (2009) sägas vara. Visst är det vanskligt att bygga en romanidé på att alla läser till slut, men det kan man inte beskylla Dixelius för. Ändå riskerar upplägget att skrämma bort både en och annan läsare längs vägen, särskilt akademiker – jag är avsiktligt diffus för att inte förstöra nöjet. Jag säger bara att om du läser Toffs bok och börjar formulera vissa uppenbara invändningar längs vägen bör du vänta med att yttra dem tills du har läst färdigt och då har de förmodligen flugit sin kos. Att slå igen en bok med den plötsliga känslan av "Det var som fan!" är inte det sämsta.