torsdag 26 mars 2009

Solzjenitsyn & Kling

Av en ren slump råkade jag läsa Johan Klings debutroman Människor helt utan betydelse (2009) och Aleksandr Solzjenitsyns debutroman En dag i Ivan Denisovitjs liv (1963) i direkt följd. Böckerna visar upp långt fler likheter än man till förstone skulle tro.

Båda beskriver en man i dryga 30-årsåldern som genomlever "en vanlig dag". Solzjenitsyns Sjuchov framhärdar sitt liv i ett sovjetiskt arbetsläger på 1950-talet under sitt nionde år i fångenskap. Johan Klings Magnus strosar runt i Stockholms innerstad en vacker dag i juni 1998 och möter människor han inte vill möta. De båda männen har att tänka på: överallt finns det oskrivna regler att hålla sig till, följa och bryta. Det gäller att noga iaktta sina medmänniskor, inte säga för mycket, inte låtsas om för mycket – men ändå förstå allting och föra sig rätt.

Det är utan tvekan Sjuchov i arbetslägret som framstår som den lyckligare av de två. Sjuchov glänser av lycka över en extra slev av den ljumma havregrynsgröten – havregrynsgröt är den finaste tänkbara gröten, långt mer mättande än den vanligare gröten av vatten och mjölskrap. Magnus i Stockholm kväljs istället gång på gång av de otaliga koppar café au lait han känner sig tvingad att beställa.

Det som gör Magnus särskilt olycklig torde ändå vara detta: att han ältar. Det gör inte Sjuchov. Han har inte tid till det. Kanske är han heller inte lagd åt det hållet. Sjuchov låter kontrasterna i den vardag som står honom till buds avgöra glädje och grämelse; Magnus ältar det som redan har varit eller som han inte kan rå över.

Om de två skulle byta plats skulle det kanske vara mer rättvist. Det skulle åtminstone vara mer ändamålsenligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar