Ordkunskap: Vad är en klyfta?

"Det är bättre att alla har det lika uselt än att människor har det olika bra."

I den nyligen avslutade valrörelsen har några ord figurerat oftare än andra. Från rödgrönt håll har ordet 'klyftor' varit ett av de centrala. Vad ska man säga att ordet betyder?

När de rödgröna nu gick till val på att "minska klyftorna" i samhället (och Alliansen, om man ska tro t.ex. Aftonbladets ledare, på raka motsatsen) var det ingen som ifrågasatte påståendet att klyftor måste vara något ont – kanske ett nödvändigt ont för de borgerliga, men för vänsterblocket helt visst bara ont.

Men plocka nu två människor slumpmässigt ur Sveriges befolkning, och du kommer att kunna föra i bevis att det finns en klyfta mellan dem, stor eller liten. Ska den bort får den som har det bättre ställt helt enkelt överföra halva skillnaden av välståndet till den andra. Att vilja eliminera klyftor är ju att önska att alla hade det exakt lika gott ställt.

Det innebär i förlängningen att den som någonsin skapar ett mervärde genast måste smeta ut det över hela den svenska befolkningen för att ingen klyfta plötsligt ska uppstå. Det blir ett mervärde åt var och en av rent homeopatiska proportioner – enklare att helt enkelt låta bli.

Företagande i ordets vidaste bemärkelse – att taga sig något före – är det som skapar värden, förädlar och omvandlar. Klyftorna i samhället behövs av den enkla anledningen att det behövs drivkrafter för människor att taga sig saker före, att skapa mervärden. Tydliga, konkreta mervärden – inte mervärden som dunstar bort i frenetisk fördelningspolitik. Ju mer som skapas desto mer finns det också som kan komma andra människor till del.

Jag väntade i en hel valrörelse på att få höra någon säga det. Jan Björklund kom hyggligt nära i en replik i slutdebatten i SVT, och heder åt honom för det – men det kom sent och var fort förbi. Att utmana vänsterblockets språk- och begreppsbruk bör göras till ett av Alliansens huvudnummer fram till nästa val.