Nomad

Det blev ingen ljudbok för mig när Hirsi Alis Nomad (2010) skulle läsas. Mp3-versionen kunde tydligen inte säljas till Europa, av outgrundliga anledningar. (Samma sak gällde för Hitchens memoarer, men hans ljuva röst ville jag verkligen inte gå miste om; de 15 CD-skivorna fick helt sonika skickas med flyg över Atlanten för att sedan matas in i iTunes-biblioteket en efter en efter en… hej globalisering.)

Ayaan Hirsi Ali kunde å sin sida smidigt införskaffas från Amazon.com i Kindle-version och leveras direkt till min älskade iPad. Och nu är den läst.

Sammanfattningsvis är det en välskriven bok med ett angeläget innehåll – men något spretig i disposition och engagemang. Det är när Hirsi Ali beskriver förhållandena under sin egen uppväxt och när hon diskuterar kvinnoförtryck och hedersrelaterat våld som det gnistrar till som mest. De passagerna sammantagna gör boken bortom tvekan läsvärd.

Den föregående boken, En fri röst (Infidel, 2006), erbjöd gastkramande, skrämmande och fascinerande läsning tydligt disponerad efter livets kronologi. Nomad blandar tillbakablickar och uppföljningar med ideologiska och politiska resonemang på ett sätt som snarast liknar en essäsamling. (Essä- och artikelsamlingen Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld (2005) utgör också god läsning.)

Fortsätt att följa Ayaan Hirsi Alis göranden och havanden – och stöd gärna hennes organisation, The AHA Foundation. Det arbete hon utför är viktigt.